Mot Panda Bears hemstad!

Portugal. The Man - ”Lovers In Love” (2009)

Fjällapa 2009

Kebnekaise - ”Kommunisera” (1971)

Semesteravbrott: Supermix special

El Mundo, Erstagatan 21, Stockholm. Fredag kl. 19-00.

Supermixtrion vilar upp sig, på franska respektive jämtländska riveran. Men mitt i semestern dyker Supermix upp igen.

Nu på en fredag, men det är enda skillnaden. Annars är allt som vanligt. Samma plats, El Mundo, bästa baren på Erstagatan och långt bortom den. Samma musikblandning, från DJ Kaos till The Very Best och tillbaka via Miike Snow och omarbetningar av Niklas Strömstedt.

Och samma människor, Sara och Fredrik och jag. Och så du, så klart.

PS: Hot town, summer in the city, Facebook-gruppen getting dirty and gritty. Been down, isn't it a pity, Spotifylistan seems to be a shadow in the city.

Vår blogg är som Bettye Swanns hjärta

Bettye Swann - ”(My Heart Is) Closed for the Season” (1968)

Tillbaka efter semestern!

I dag lyssnar vi på:

The Beach Boys - ”Fourth of July” (1970)

Glassbloggen

Den enda bristen med Sias VaniljglassNyponsorbet är att den inte smakar nypon. Över huvud taget.

Jag vet hur nypon smakar och de smakar inte så här. Jag vet också hur jordgubbar smakar och de smakar ungefär så här.

Men mest av allt vet jag att vaniljglassen runtomkring smakar grädde. Det är ingen brist.

Det enda som är bra med Borlänge

En 70-årig farbror i Borlänge är arg på Peace & Love-festivalen.

Han uttalar sig i Mas-Pravda:

- Det här är bara ett d-a vansinne. Det kostar bara oss skattebetalare pengar.
Finns det överhuvud taget något bra med Borlänge som kommun?
- Nej. Jo, det ska vara gatuplaneringen. Den är bra.

Hej då Lucksmiths

Är på ett larvigt kvavt Debaser och tar farväl av australisk twee. Det är som Kalmar nation -98. Jag saknar Teenage Fanclub.

Blandbandsångesten igen

Inför deras semester gör jag musikblandningar till mina Supermix-kollegor. Prestationsångest.

Jag vill ju inte förolämpa dem genom att ta med en låt och få reaktionen "Men hallå, trodde du inte jag har hört DEN HÄR?!?"

En gång i mitten av nittiotalet, på kassettbandens tid, skulle jag göra ett blandband till Adrian. Jag ändrade mig hela tiden och spelade över favoritlåtar med annat, sånt som jag var säker på att han aldrig hört. Jag gjorde det så många gånger att det fullkomligt nötte ner magnetremsan. Till slut fick det vara nog. Jag skickade iväg blandbandet till honom.

Första gången han lyssnade på det slets det av inuti bandspelaren.