Notställ nummer två

I duellen mellan svenska pophjältar jag sett framträda med notställ i augusti förlorar Olle Ljungström på Way Out West helt klart mot Mauro Scocco på Popaganda.

Ternheim-publiken

Jag vet inte riktigt vad Anna Ternheims texter handlar om. Mest självmordstankar, mörker och olycklig kärlek tror jag, men jag är inte säker.

Jag är däremot säker på att de inte handlar om att göra huvudbonader av ballongdjur och bilda conga line. Men jag beundrar de där långt fram till vänster i Popagandapubliken med tillräcklig energi för att göra den tolkningen.

Lykke Li-publiken

Inte bara tjejer med Lilla My-hår och arty kläder gillar Lykke Li. Även två meter långa killar som ramlat rakt ur "Dude, Where's My Car" uppskattade fredagens konsert på Popaganda.

Hej Hajen!

Jag har inte hunnit skriva till dig förrän nu, för förra veckan hade jag en annan kille som bloggade åt mig och jag ville låta honom skriva klart först och... ja, lång historia. Hej hur som helst.

Så jäkla synd att du inte kan spela på vår Amnestyfestival nästa helg, jag såg verkligen fram emot det. Men så klart ska du ta den spelning som ger betalt, det tycker jag du gör helt rätt i.

I stället fick jag se dig på Popaganda i fredags. En sån där festivalspelning tidigt på dagen, innan folk riktigt har hunnit dit. I alla fall folk med heltidsjobb. De flesta som var där var ungefär lika gamla som jag var när de föddes. Men om några år kommer nog fler påstå att de såg dig där, ungefär som folk påstår att de såg Håkan Hellströms spelning tidigt på eftermiddagen på Accelerator 2000, när de egentligen trängdes utanför i den absurt långa kön för armband.

Så kommer nog folk ljuga, att de såg dig innan du blev känd för alla, och det kommer du bli, för du är ju så OTROLIG! Din röst är ju så att man inte tror att den är sann och du har en del riktigt fina låtar och du är cool. Fortsätt så.

Men du, med en så egen röst, sjung inte duett med bandmedlemmar som låter som vem som helst. Du förlorar på det och framför allt förlorar han i jämförelsen.

Och du, ett till tips från coachen, håll dig undan från coverfällan! Det har ingenting att göra med att du spelade Beach Boys "Don't Worry Baby" medan en i bandet sprang och hämtade glömda trumstockar, för den var fin, utan det är mest en allmän varning. För vi vill inte höra fler akustiska balladcovers av poplåtar nu. Vi vill ju faktiskt höra dig.

Dan i Phuket berättar!

With working for multinational companies for most of my adult life and never been happy with their day to day business sense I found myself yearning for more from my career. Progressing from unappreciated employment to sales jobs and to servicing work in hospitals I needed more from life. Those larger companies never seem to look after the employees who do the most work. No matter how dedicated and hardworking you are they always try and squeeze every last iota from you with no reward.

Realising my life needed a change and even today I still keep in touch with my ex colleagues who still do the same routine day in day out which I never want to go back to, I started looking at freelance writing.

As I moved abroad from my home in England to Thailand, I have had far more weird and wonderful experiences than I would have back home. I began bidding for work on the many agencies online and having completed every article, blog, report on time, every time I have applied myself to every variety of work thrown at me. Writing topics completely unknown to me, such as online casino games or Icelandic airports I have expanded my knowledge of the world even more.

Being chosen to write for a website or to help promote one is so thrilling and having tight deadlines makes for quick or sometimes hectic workloads. Whatever a new day brings I learn something new and feel more alive. I think of it as a educational hobby rather than a job now.

Being away from my home country I see situations in a different light and rarely find myself without something interesting to write about. Working from home too has its benefits, meaning I can spend more time with my beautiful girlfriend (who also writes) and my two naughty puppies. Once my work is done I head off to the beach and know I have completed my daily task to its fullest.

Writing content for websites or webpages needs a knack, a voice, something to engage the reader. Making money from putting pen to paper, or fingers to the keyboard is hard work but enjoyable.

One of the most memorable contracts I have had was writing for an online advertising company. Having been given a brief needing a pushy sales extracts for an American audience was great fun. “You’re stupid for not buying from us” was the main influence. I wrote articles about how to promote and market a website while giving fresh ideas to the reader to help thrust their business into being a successful one.

Too many website owners underestimate the power of the internet. As a hobby I sell items on eBay and with Christmas Day 2008 being my most successful. At a time when most retailers were closed and being deep into a global recession it was a surprise to say the least.

My philosophy behind outsourced or freelance writing is to find something that intrigues you or a passion and go for it. There’s so much fulfillment from seeing your own work posted on a website for the whole world to read.

Slutsourcat

Och med ett inlägg där någon kallas "Phil Collins (back in the day) of the classical music world", så avslutades alltså Extra allts outsourcade vecka. Tack alla som läst och särskilt ni som kommenterat. Och tack, "Dan" i Phuket.

Så klart har jag uttryckt mitt tack direkt till "Dan" också, via mail. Och betalat honom för de tjugo texterna, varav en alltså handlade om motorsport och blev diskvalificerad.

Nu väntar kanske några på den stora analysen. Att jag ska ta ett steg tillbaka, kanske anlägga en moralisk aspekt på det här, diskutera hur det har känts att åskådliggöra den globala världsordningen eller informationssamhället eller något. Som om alla de där sakerna inte är fullkomligt tydliga för oss varenda dag.

Och förresten, varför skulle man vilja höra mina tankar om det, när vi kan fråga "Dan".

Jag har därför bett "Dan" skriva en sista text, om sig själv, hur han hamnade i den här verksamheten och hur han egentligen jobbar. Det var lite jobbigt att skicka den beställningen, för hans privatliv har ju aldrig varit uppe på bordet i den här affärsuppgörelsen. När jag bad honom att oftare använda ordet "jag" i sina texter och att ha fler åsikter, då var det ju aldrig tal om att det verkligen måste vara hans verkliga "jag" eller hans verkliga åsikter.

Vi får se om han skickar något. Förutom den texten är det nu tillbaka till den vanliga ordningen på Extra allt. Visst känns väl det skönt?

My Good Sauce

My Sauce Good are taking their almost gypsy like repertoire of their acts to Sydney Latino Film Festival this coming week (2nd-13th September). The festival sees vast range of Latin American bands and groups gather together encapsulate the unique style of music.

I liken Dirk Kruithof to Phil Collins (back in the day) of the classical music world. He melds music together and with the multi-lingual (or instruments in Phil’s case) Laura Brozky singing in French, Italian, Hebrew or Spanish makes incredible music. As Collins would write songs and then piece together the instruments, as long as he could play them, they would come together in harmony.

The sharpness of the violinist, Veren Grigorov, gets the ears pricked and the fingers wafting like a composer. You can see why INXS and TV productions including King Lear and Midsummer Nights Dream used Grigorov’s skills to good use. Let’s hope the judges of the festival see the same way and they get some recognition they deserve!

The effervescent trio is likely to be up there with the rest of them. Their uniqueness and unflappable talent shines through where others waiver and folk and 20’s jazz are a difficult mix to get right.

Det här inlägget är en del av Extra allts projekt Den outsourcade bloggen.

Bark Cat Bark vs Yann Tiersen

Multi-talented and multi-instrumentalists the Parisian Josh Todd has always been likened to Yann Tiersen. While Josh might be 20 years younger (at the tender age of 19), I can’t help but hope that he might take minimalist classical/French folk music away from the underground and pierce the limelight.

His ever faithful followers were in despair when MySpace blocked his free download music links. Never fear they are available here.

Yann Tiersen with his vast academy training from Boulogne, Nantes and Rennes has similarly owns many instrumental talents. I think, despite having more experience, is a little more uptight compared to Josh’s work, as if his leash is more flexy rubber to Yann’s solid steel.

I suppose it’s the younger man’s freedom and excruciatingly bright outlook on his popular experimental music. The next question is who is next? Who can take on Mr.Todd’s eclectic compositions? Can Maite Itoiz and John Kelly backtrack from the ‘cheesy’ mainstage acts and diversify more?

I’d like to less freebies from Josh. Yes it makes his beautiful work accessible but there needs to be a balance between giving things away and not becoming a multi-millionaire gangster you see on MTV!

Det här inlägget är en del av Extra allts projekt Den outsourcade bloggen.

Is BluRay this Xmas Wii

With Christmas looming, I know I know the summer isn’t over yet, are we gearing up for another crazy retailing winter? Deep into the worst recession since the 1930’s, there are talks of it waning but I don’t see the governments handing out cash like the banks have been getting.

Christmas 09 will be another tight one. Hopefully this means that prices will be lower. The storm of the Nintendo Wii caused a few years ago might be met by the hopeful DVD replacement. It’s expected that Blu-Ray will catch up fully by 2012 to DVD sales. As with the Wii, it has already been available, but with prices coming down, or being forced rather, we might see a general takeover in the shops.

Playstation3 sales are increasing due to lower prices, in turn pressuring stand alone Blu-Ray machines to being more affordable. It won’t be long before we see Blu-Ray iPhones and MP4 Blu-Ray gizmos but for now lets hope they get the basics right. Blu-Ray has revolutionalised the filming industry. Batman: The Dark Knight has been a fairly defining moment this year for Blu-Ray helped by the unfortunate death of Heath Ledger in January before the films release.

Det här inlägget är en del av Extra allts projekt Den outsourcade bloggen.

R.D. Welch Broadcasting Genius Turns Into Compassionate Cat Lover

He’s been in broadcasting upper management for 20 years, now he’s a novelist with a soft touch. RD Welch’s: Button A Forever Friend exacerbates his loneliness from his recent divorce and documents his heartfelt story in finding ‘Button’.

The TV anchor and multiple ADDY award winner shows his softer side by having a new and different kind of love for a discarded cat. It goes to show that even hot headed businessman are human after all. Even being a pillar of the TV and production world, life after his wife and having 4 grown up children can leave the soul empty. His children lead their own lives and now little Button is helping him find his feet again.

Lots of people are affected by divorce and it can almost be like a death. The change of normality, order and routine is side swiped until something replaces it. The need for self discovery and rebuilding is apparent and ultimately a pet can fill the void. Every pet owner talks and treats their animal with unconditional love, unless it bites you, and their reliance on a human figure becomes noticeable once they realize the lack of thumbs and those pesky tin cans.

Det här inlägget är en del av Extra allts projekt Den outsourcade bloggen.

Films Shot With Handheld Cameras

Most widely known is the Blair Witch Project (1999) with its band of teens running through the Burkittsville Woods panting into the microphone. It creates a sense of realism and more social event. Handheld camera films are annoying at the same rate as being appealing. The view is just skewed enough for the mind to play tricks, especially during scary films such as Quarantine (2008) or Kubrick’s Dr.Strangelove (1964) illustrating revenge on Jack the Ripper.

For the lower budget films such as the Dardenne Brothers’ Lorna’s Silence the handheld camera depicts a poorer social setting, rather than the glitz and glamour of Hollywood. Whilst the brothers from Belgium manage to create a powerful and believable story, the general feel is that camcorders are really only worthwhile for documentary type films, or short ones.

Personally I like these kinds of movies that give the viewer a chance to melt into the story and as they are viewed from the first person you find yourself entered into the plot. Although, I for one wouldn’t be holding a camera if there were scary rabid beasts chasing me, if I was I would make sure it was the right way up, that’s for sure!

Det här inlägget är en del av Extra allts projekt Den outsourcade bloggen.

Choose what you read NY

Claire Wilsons vision of having commuters and online media lovers, having a retrospective step and picking up a donated book from major NY subways. The internet is full of information, some factual, some not.

She wants to bring back the calmness of reading a decent novel and wipeout the tabloid propaganda. Yes the world goes through recessions all of the time, but last year was a joke as the media publications did nothing to quench the publics fear, only fuelled it.

Her website choosewhatyoureadny.com allows fellow readers to read a book and trace where it goes to next. Sort of an anonymous pen pal system. You drop the books off in boxes around NY and bounce onto the next one. If you regularly use the subway then why expand your mind instead of clogging it with journalistic twaddle.

I love the idea, as it’s a non profit organization it’s free, and surely a train full of readers is a nicer place to be than robbers paradise teaming with gangsters?

Have a look here! And get browsing before September 1st, when the next book exchange occurs. Wilson started ironically on a facebook page but has now moved on to the website.

Det här inlägget är en del av Extra allts projekt Den outsourcade bloggen.

Butlins the new rap venue

Butlins? Really? The last venue (December 4th) on Dizzee Rascal’s concert list to Skegness’ Butlins. I can just imagine it now, Dizzee telling old ladies and face painted 5 year olds to ‘’Fix Up Look Sharp’’. Even Calvin Harris might do a set!

Are these performers actually going there? What are next, care homes, building sites, the odd multi-story car park in Burnley? I thought we were supposed to be climbing out of the pit of the recession not diving headfirst into stupidity.

Dizzee’s ‘Bonkers’ album features the newly released ‘Holiday’ whose video premiered on the 24th August.

When they aren’t, Dizzee and Calvin, rubbing shoulders with the likes of Cartoon Network Game Show entertainers or sing a long Story Book Panto acts I assume you could be seeing them wind down at Splash Waterworld.

Has the music industry gone mad? The internet has turned it on its head, but when did performing in front of completely wrong demographic make things better? I for one want to see them do the outdoor ‘Orange’ festivals. UK performers have too many restrictions due to the rollercoaster weather forecasts so chase your fans with intimate events with quick acapella set ups. Easy money!

Det här inlägget är en del av Extra allts projekt Den outsourcade bloggen.

Emerging film Directors head for Strasbourg

From 28th August to 6th September see’s another Strasbourg International Film Festival (SiFF). Aimed at new and upcoming film makers it has cute immaturity of being a shy stepping stone to bigger and better things.

Last year’s tremendous turn out paved the way for next weeks cinematic screen fest. Budding producers without distributing deals are all ready and waiting to hit their big break. I love this sort of platform of getting noticed. It’s almost American Idol meets Britain's Got Talent, only better. And with participants with actual talent. And worthwhile.

Who is going to be the next Shih Ting Hung? Who premiered with Voila: The Traveling Rooms of a Little Giant and subsequently won gold at Student Academy Awards 08. Shih Tung Hung will be always remembered and shows to all the other entrants that SiFF really gets you noticed.

Can Florian Eichinger’s Bergfest or the tense thriller of Baghdad, Texas by David H. Hickey claim top spot this year? My money is on Mark Perraeault’s ‘Bureaucracy’; a tale of survival and revenge whereby a man plots a murderous intent to save his blind sister.

More film buffs are needed as tickets are available up to the last minute.

Det här inlägget är en del av Extra allts projekt Den outsourcade bloggen.

Akatombo

Paul Thomsen Kirk; the wee bonny Scotsman turned Hiroshima resident is getting into the swing of taking his alternative and experimental music to the UK’s number 1 radio station, Radio 1. Mary Anne Hobbs will interview and help promote his showcase songs. Hobbs’ show is aired in the early hours, but with the popularity of Radio 1 they can make a hero out of whomever they see fit. Let’s hope he sells himself and gets the recognition he deserves.

Being housed in a foreign country obviously will take its toll on a Briton. I suppose it promotes a sense of adventurousness that lacks in modern Britain. This clearly shines through, although whilst not being your normal euro beat that blankets the charts it has a quirkiness that appeals. The Kinks esque repetitive guitar and drum beat of ‘Humid’ gives it familiarity although Paul is influenced by David Lynch and Creed.

As an upcoming artist he arguably needs to spread his e-wings a little more. Branching out with viral marketing he could get to where he wants to be faster. Having only 91 followers on MySpace is a little timid. Think big, get big is my motto. Use it wisely Paul.

Det här inlägget är en del av Extra allts projekt Den outsourcade bloggen.

When are they going to stop Big Brother

Big Brother hit our screens 10 years ago. Back then it was a new and creative idea from John De Mol. With readers of George Orwell’s 1984 seeing similarities it quickly got off to a great start. Viewers glued to the screens like araldite does to, well anything really.

After BB3 I got sick and tired of watching the same drivel. Granted, the producers must have had a whale of time thinking of quirky tasks for the inmates. I’d like to see more violence like the film The Condemned or stick Simon Cowell in there.

Unsurprisingly the wannabe actors came out of the woodwork and effectively got a free ticket into show business. Some have managed to stick at it, Brian Dowling did appear on Radio 1 regularly, although others like Jade Goody struggled to clasp onto fame while still taking advantage of media, during her last days.

Sad really that we have become a nation fixated on watching others live their boring lives. I’m going to start a campaign to rid everyone of their TV’s for 3 months. It’ll be tough, but be assured, you will feel refreshed and those lost brain cells would have had time to rebuild.

Det här inlägget är en del av Extra allts projekt Den outsourcade bloggen.

Halvtid i outsourcingen

Halva veckan med en outsourcad blogg har gått. Hur tycker ni att "Dan" i Phuket sköter sig?

Det känns svårt att begära alltför mycket av honom för 3 dollar per text. Visst, en hel del underliga meningar. Jag skulle kunna rätta upp språket, men hela poängen är ju att jag ska slippa anstränga mig. Jag blev däremot lite sur när en texterna han skickade - beställning: populärkultur - visade sig handla om bilracing. Utan ens så mycket som en "Talladega Nights"-koppling. Men jag kunde inte förmå mig att kräva en ersättningstext gratis, det kändes för mycket som att kasta pengar åt apan så att han dansar.

Jag har hur som helst skickat lite konstruktiv kritik till honom, som han tackade för. Vi får se om det påverkar texterna resten av veckan. Jag bad honom att vara mer personlig, att sluta försöka skriva nyhetsnotiser i tidningsstil. Att använda ordet "jag". Att gå längre från mainstream, ta steget från Dan Brown till åtminstone Michael Chabon. Och att använda länkar!

Det är ungefär samma kritik jag har att ge inlägg som det här och det här på Kulturbloggen, som jag aldrig läser men som väl har visst anseende, den var trots allt nominerad till Stora bloggpriset. En snabb runtklickning visar att delar av Kulturbloggen liknar det som "Dan" producerar, med Billys ord "själlösa re-writes".

Jämför till exempel Kulturbloggens text om "Inglourious Basterds" med den "Dan" skrev. Skillnaderna är få, med viss fördel till Kulturbloggen. Till exempel stavar Kulturbloggen titeln rätt. Inte hela tiden, men åtminstone någon gång. Alltid något. Å andra sidan verkar Kulturbloggen här tro att Peter Jackson har regisserat "District 9", medan "Dan" var helt på det klara med att Jackson är producent.

Dans underliga språk ("Strangely for Tarantino there is too much emphasis and possibly poor directing as the film is laden with too many languages") har också sina motsvarigheter hos Kulturbloggen ("inledningen kanske var lite travande").

Så alltså, även om jag tycker det är lite trist att det är så många här och läser just den vecka då vi har extra dåliga texter, så är "Dan" inte så mycket värre än andra som bloggar i eget namn.

Eller vad vet jag, kanske är Kulturbloggen outsourcad sedan länge.

The Hangover

Looking for something fun, controversial and guaranteed to keep you laughing till the next day?

The Hangover, no not me the movie, currently showing in cinemas now, you are sure to find this hilarious just as those already seen it have.

Don’t expect an all round hearty comedy movie for the family, no this is a raw and somewhat silly entertaining movie for those who love the work of director Todd Philips.

It was Todd who created other similar works of comedy genius such as Road Trip and Old School. He does just as an outstanding job with this movie based on a stag night in Las Vegas that goes terribly wrong.

Starring some fresh faces such as Justin Bartha playing the missing groom, Heather Graham as a stripper and the fantastic Zack Galifianakis perfecting the role of the brother in law.

It is refreshing to see new faces in cinema, although a huge fan of comedy giants such as Ferrell and Adam Sandler, this film can stand on its own without them.

A great cameo appearance from Mike Tyson just adds to the whole weirdness o the film but somehow manages to make it work even more.

Det här inlägget är en del av Extra allts projekt Den outsourcade bloggen.

Creamfields Dance festival

The largest dance music festivals is hitting the town of Cheshire, England this month known as Creamfields.

Successful festivals run every year and have been held all over the globe in places such as Mexico, Moscow, Brazil, Poland and even Uruguay.

Buenos Aires has been holding its very own Creamfields event since 2001 and has seen more than 60,000 attendees hitting the dance floor for over 17 hours. Who can blame them dancing away in beautiful Brazil does have a better ring to it than plodging in the UK for instance.

That being said the UK event still holds its own, and sees visitor from around Europe flock to see the mainly amazing artists headlining and playing.

The summer of 2009 will see artists such as Sacha, Tiesto, Mylo, Pete Tong, Judge Jules and Erick Morillo.

For those wanting a full dance weekend experience many of those attending choose to camp onsite. Although personally more a fan of a warm hotel, there is an appeal of enjoying the music to its fullest all weekend and socializing with other dance music lovers from around the country and Europe. Maybe this year I’ll dig out my Wellingtons and give it a try.


Det här inlägget är en del av Extra allts projekt Den outsourcade bloggen.

Renegade - The Making of a President

So I thought I would plan a night at home with a book and a glass of wine, I thought lets try something informative and popular at the moment rather than a slushy romance novel.

Browsing my local bookstore lay the book titles Renegade: The making of a President written by Richard Wolffe. I was tempted to give in to temptation and head straight for the romance section, however something intrigued me.

The book was only written in four months, even as the presidents campaign was still in progress. What makes the book rather interesting is Wolfe was previously covering the presidents campaign working as a correspondent for Newsweek, and it wasn’t until a friend suggested he write the book.

After talking the idea over with Obama himself, it was agreed he would go ahead with his project and fast. However the former president did warn the journalist come writer, that as the next president of the United States of America he would need to be careful what he wrote.

Obama and Wolfe connected during the writing, the President reacted to the writers personal story by acknowledging the similarity maybe this is the reason for the popularity of the book.


Det här inlägget är en del av Extra allts projekt Den outsourcade bloggen.

Supermix gästar på Debaser

På torsdag gästar Supermix-trion i DJ-båset på Debaser Slussen, Stockholm. Terry Ericssons klubb Falling & Laughing öppnar klockan 22 och det är gratis.

Supermix är tillbaka för hösten på El Mundo onsdag 9 september!

Det här inlägget är INTE en del av Extra allts projekt Den outsourcade bloggen.

James Camerons Avatar Moving Cinema Forward

Fourteen years is a long time for someone of James Cameron’s ilk to create a film. His vision of ‘next generation 3-D’ filming was born before the making of Titanic in 1997; the highest grossing film of all time.

Avatar is due out in December and is set to shake up the film industry more so than Freddie Krueger’s effort with 3-D. Gone are the days of those red and green cardboard glasses. This new type of filming is comparably innovative to black and white to colour television.

Bored of waiting for the techno-nerds, Cameron co-developed ‘stereoscopic’ cameras which come in pairs to mimic how 3-D images are created by the human eyes. Sounds strange that this might the next generation of filming.

Not content with one groundbreaking type of technology Cameron also developed a ‘virtual camera’, which he calls “the ultimate immersive media”. Allowing him to walk through the onscreen environment to edit and change the viewpoint. He is confident this pioneering technology will exceed the expectations and prove his production skills are truly unique.

From his previous work; Aliens, Terminator and Titanic who are we to argue that this is going to be any less of a blockbuster.


Det här inlägget är en del av Extra allts projekt Den outsourcade bloggen.

Graffiti by Chris Brown

This year sees the release of a third album from R&B star Chris Brown. Recently dominating the press for the assault of his superstar girlfriend Rihanna, their has been a lot of gossip surrounding the new material featuring on his album.

This is mainly due to the public apologies he makes via his music in songs such as the slow ballad Changed Man. Some fans who once doted on the young star don’t seem to be totally behind him in his effort to regain the love of the public, fuelled with large amounts of slams via the web not helping his campaign.

Graffiti is to be the title of the new album, featuring duets from Bow Wow and Ciara he’s had no trouble rallying other high profile stars to collaborate with him. Looking forward and focusing on what he loves best seem to be the theme.

Although excited for his new work which will be a more fun and eclectic it will be interesting to see if the world can really give this young hopeful another chance. Or will those ex fans feel somewhat let down and not really give the album the chance it may or may not deserve.


Det här inlägget är en del av Extra allts projekt Den outsourcade bloggen.

District 9 - shocking SA apartheid with aliens

Expecting to have had a similar shocking impact as Slumdog Millionaire, District 9 with its resemblance to South Africa’s apartheid system from 1948-1994. Based on the short film Alive in Joburg, produced by Sharlto Copley who also stars in D-9, it reinforces the shocking truth of the segregation and lack of humane compassion that was apparent.

Rather than whites versus blacks it is aliens that feature. Landing on Earth and being captured by the government causing their affiliation with other imprisoned Nigerian gang members.

To overthrow the government wanting to relocate the prisoners 240kms away in “District 10”; possibly offering a sequel to the events occurring there. The renegade gang has to take matters into their own hands and stop the testing of the main character Wikus from being harvested as it turns out he has alien DNA. Giving underlying connections to the apartheid regime.

Producers Neill Blomkamp and Peter Jackson (of Halo computer game fame) set to work with the demise of Halo (the film) after a disagreement between Fox, Universal and Microsoft. QED International ended up financing the film and even in the short time the film has been available looks like Fox et al have missed out.


Det här inlägget är en del av Extra allts projekt Den outsourcade bloggen.

'The Lost Symbol' by Dan Brown

Die hard fans have waited 6 long years for the sequel to Dan Brown’s “Angels & Demons” and “The Da Vinci Code”. The latter being the UK’s best selling paperback of all time and sold 81 million copies worldwide.

“The Lost Symbol” is set to grab its readers as only a Dan Brown book could. Again Robert Langdon experiences new thrilling ventures that cause a topsy turvey tale of exhilaration and wonderment. The book is amazingly set over a 12 hour time frame already making it unique amongst book worms.

As ever, from reading the first page you will be sucked in and held there. The world’s best selling thriller writer has a knack for conveying his well researched and thorough knowledge perfectly. Who knows how many books could be written of this genre, although if they continue to be like the rest, who cares?

Dan Brown said himself “..five years of research into a 12 hour time frame was a challenge..” Being a graduate of Amherst College and Phillips Exeter Academy you can see the knowledge and expertise that goes into his books. “The Lost Symbol” is set to light our intrigue and no doubt break more sales records.


Det här inlägget är en del av Extra allts projekt Den outsourcade bloggen.

Inglorious Basterds

Quentin Tarantino is renowned for his violent and controversial films and obviously plays to fans or critics when he decided to take on Inglorious Basterds. It’s an unknown why he changed the spelling and is intended to be a take on Enzo G. Castellari’s original 1978 film.

Typically the cast is an eclectic mix of his regulars, Samuel L Jackson and Eli Roth and playing the awkward Jewish American soldier Brad Pitt. Lined with humour, Mike Myers, and general mocking of Hitler’s regime it reeks of the shocking realism of WWII.

Strangely for Tarantino there is too much emphasis and possibly poor directing as the film is laden with too many languages. French, German, English; unlike other subtitled films it distracts and causes a loss of attention similar to Pulp Fiction’s taxi scene.

Inglorious Basterds does have a fact running through it but the offering of fiction adds a cheeky turn on the serious subject of war. Eight soldiers on a Nazi killing spree is not really one for the faint hearted, but alas has Quentin lost his vicious nature. Yes it does have your typical blood and guts, but maybe die hard fans would expect a little more nastiness?


Det här inlägget är en del av Extra allts projekt Den outsourcade bloggen.

Arctic Monkeys: Humbug and headlining

Friday 28th and Saturday 29th August 2009 sees the Leeds/Reading Festival’s headlining act Artic Monkeys bounce onto stage. Hopefully the British ‘summer’ will hold out for Alex Turner et al to tease their ever faithful fans with a selection of their new album, Humbug. Of course as it is released today, Monday 24th, it leaves enough time to learn the words!

Although the Libertines were the first band to utilise the internet to informally interact with fans, it was Arctic Monkeys who really were the pioneers. Using MySpace, they virally marketed themselves and still own the record for the fastest selling debut album in British music history. ‘Whatever People Say I am, That’s What I’m Not’ trounced even Oasis’ ‘Definitely Maybe’.

Arctic Monkeys were eventually signed by Domino Records in 2006, who at the time had Franz Ferdinand to compare against. Even just by mentioning them, shows how quick the music industry can change. Has anyone seen Alex Krapanos lately?

With Queens of the Stone Age’s frontrunner Josh Homme co-producing Humbug it looks like it’s going to be another class act. Turner admits they were heavily influenced by the psychedelic Jimi Hendrix giving a hint to their future ventures.


Det här inlägget är en del av Extra allts projekt Den outsourcade bloggen.

Den outsourcade bloggen!

När man är för trött för att laga mat äter man på restaurang. När man inte hinner städa hemma hyr man städhjälp. Så när man inte har tid att blogga, varför inte anlita någon som kan sköta det också?

Det är ju inte ovanligt med spökskrivare, till böcker, tidningskrönikor, näringsministerchattar eller bloggkommentarer. Men en blogg med spökskrivna inlägg, hur vanligt är det? Så klart finns det, politiker och vd:ar har bloggskrivare precis som de har talskrivare. Men har det funnits någon blogg som inte ens försökt dölja det?

Kanske blir Extra allt nu den första öppet outsourcade bloggen om populärkultur.

Den här veckan kommer nämligen inläggen på Extra allt vara skrivna av signaturen "Dan". Han sitter i Phuket och jag betalar honom 3 dollar per artikel.

Det var min vän Eric, Internetentreprenören bakom Taxipriser.se, som satte mig på spåret. Jag lade ut en annons på Getafreelancer.com, där man kan hitta folk villiga att göra det mesta som går att göra på distans. Det är ju lätt att förstå att det finns mängder av indier som kan knacka webbkod, men svårare att förstå att det ska gå att hitta någon som kan skriva populärkulturblogg.

I min annons nämnde jag exempel på ämnen (Grizzly Bear, Anna Järvinen, "Mad Men", Henrik Schwarz, varför det nya Taken By Trees-albumet nödvändigtvis måste vara producerat av Dan Lissvik). Jag krävde att texterna skulle vara "in a humorous and analytical style", vad jag nu menade med det.

Det tog inte många timmar innan jag fått ett par svar, där det billigaste var "Dan". Han skrev en generisk kommentar om att "this project sounds fantastic" och att "I do not usually bit this low per article, but for the genre you require I feel this is in my personal interests to do" (sic). På det låter det ju som om han hållit på ett tag, men han har bara varit registrerad på sajten i en vecka och ingen har hunnit lämna något omdöme om tidigare insatser. Det samma gällde för övrigt de andra som anmälde intresse. Lite som i ett restaurangkök, där det bara råkar slumpa sig så just den kvällen Skatteverket kommer på kontroll så är en massa folk bara där och hjälper till, gratis, för allra första gången.

Oavsett vem "Dan" är, så blir det intressant att se vad han kommer prestera. Han har lovat leverera i dag, så jag kommer snart börja lägga upp hans inlägg. Eftersom poängen med det här är att jag ska mer tid att ägna mig åt annat, till exempel att tjäna in de 220 kronor jag ska betala honom, så lägger jag upp inläggen oöversatta, direkt på engelska. Redan där spricker så klart illusionen av att allt är som vanligt här på Extra allt. Men i övrigt: hur mycket skillnad kommer ni märka?

Blir det verkligen så mycket sämre för att texterna är massproducerade? Blir det ointressant när det saknas en verkligt personlig avsändare? Blir det sämre för att texten kommer från Phuket i stället för från Årsta? Finns det någon gräns för hur mycket vi kan outsourca?

Den här outsourcade veckan kanske besvarar de frågorna. Jag hoppas ni är med och kommenterar!

Femtio ord

Desafinado
Jag kan inte längre sjunga med i varje ton när Stan Getz spelar solo på "Getz/Gilberto"-skivan. Det känns underligt. Som ett svek.
Varför är det bara i sådana här tillfällena som jag tänker att jag sviker? För jag går säkert runt och gör det - oreflekterat - hela tiden.

Nummer ett

Hittills är några av buden på decenniets bästa låt alltså R. Kelly "Ignition (Remix)", Mariah Carey "We Belong Together" och The Knife "Heartbeats" (upptäcker nu att det där var en total DN Påstan-dominans). Och Electrelane "Suitcase".

Och så jag själv, som redan i våras lanserade Sade "By Your Side".

När jag försöker lista ytterligare 99 låtar gör jag det lätt för mig själv genom att sätta regeln "en låt per artist". Men det betyder att jag ändå kan ha med "By Your Side" med Beechwood Sparks också. Haha.

The sound of the 00's

Går ni fortfarande runt och svarar på ”hur har sommaren varit”? Helt efter, nu ska vi börja svara på hur decenniet har varit.

Samtidigt som ångesten härjar kring Novells kommande sammanställning av 00-talets bästa låtar så har Pitchfork redan börjat publicera sin sammanfattning av musikdecenniet. Kalendern visar augusti.

Tydligen finns inga förväntningar alls på musiken från decenniets sista fyra månader. Eller så har all musik med officiellt releasedatum innan nyår redan läckt, så året är egentligen slut. Så i ofas ligger vi med tiden. (”Nextopia” och allt det där.) Men om man utgår från att decenniets 500 bästa låtar är jämnt utspridda över tiden, då borde ungefär 16 av dem släppas från och med nu. Pitchfork lovar att komma tillbaka till dem i januari, vilket bara känns som fusk för att hinna med en sån här lista innan det står alla upp i halsen.

Fast skit i det här, det är ju bara en jävla lista på Pitchfork.

Fast nej! När jag läser de delar av listan som lagts upp hittills så drabbas jag av extrem nostalgi. Åh, 00-talet, det sista decenniet då jag var ung! ”Say My Name”! ”Come On Let’s Go”! ”Knife”! ”Mushaboom”! Sugababes! My Morning Jacket! Concretes! The Streets! ”Hollaback Girl”! ”Juxtaposed With U”! ”Roscoe”! Eminem! ”Deceptagon”! ”Lip Gloss”! ”Me and Giuliani Down by the School Yard”! Med bandet !!! !

Att sammanfatta allt det här är viktiga grejer. Jag inser att när Pitchfork publicerar topp 20 på fredag, då kommer jag hänga på låset och vara riktigt förbannad om de tycker fel.

Way Out West, lördag

Klädkod: Regnleriga Converse.

Tjänade mest på regnet: Olle Ljungström, som spelade i tältet medan det öste som värst. Visst har han många beundrare, men så där stor publik hade han bara kunnat drömma om en solig dag.

Fortfarande inte framme: Kanske skulle [ingenting] ha kommit hela vägen nu? Att de skulle kunna bli det där bra bandet som de har varit på gränsen till att vara. "Dina händer är fulla av blommor" är ju fin. Men nej, var tredje låt är fortfarande trist och på scenen har de inte vett att dra ut lite, hänga kvar i de bra partierna. För nej, då ska det vara slut och en ny låt ska börja.

Sämst: Att ha missat Nas som, av de sista minutrarna vi såg och av klipp som det här, verkar ha varit fullt ös.

Lägst sång: My Bloody Valentine. Nej, jag vet att man inte kan identifiera särskilt mycket av vad de sjunger på "Loveless". Men på lördagskvällen hörde man inte att någon sjöng över huvud taget. Man såg på storbildsskärmarna att läppar rörde sig, det var det enda beviset.

Mest förvånande rock: Att Deerhunter live var så tunga, på väg mot stadiumrock.

Påminnelse: Att Jenny Wilson är en jävla skatt. Hon får inte den uppskattning hon förtjänar.

Röd tråd: Att identifiera artister som såg ut som skådespelare. Ezra Koenig i Vampire Weekend var Tom Cruise i "Risky Business", Fredrik tyckte att en i Wilco såg ut som en Robert Gustafsson-karaktär, keyboardisten i Band of Horses var Sune Mangs. Och jag fick för mig att sångaren i Let's Wrestle påminde om Judah Friedlander i "30 Rock".

Goth-eborgshumor

Way Out West, fredag

Klädkod: Converse.

Bäst: Grizzly Bear. Fast helt fel att se dem en solig eftermiddag, "Knife" passar bättre i regn. Kanske därför som de flesta hängde kvar och lyssnade på Beirut, som vi var överens om var en besvikelse.

Sämst: att jag missade när Robyn fick sällskap på scen av Dr Alban i "No Coke", som hon efteråt kommenterade med "Ingen ironi". Men kom igen, den låten med Kleerup på trummor?

Röd tråd: eftersom vi är i Göteborg så är de kanske inte så konstigt att festivaldagen både inleddes och avslutades av gamla Håkan Hellström-kompanjoner. När vi skyndade oss in från festivalbandsutlämningen (credit för bra organisation!) in mot Bon Iver passerade vi Timo Räisänen, och ingen musik skapad av människa kan någonsin lämna mig mer oberörd. Betydligt bättre var det vid midnatt, när vi började fundera på när vi egentligen åt senast, medan Fever Ray spelade. Laserstrålar, tung bas och texter om diskmaskinstabletter.

Värt att påpeka: att jag utan tvivel anslöt mig till resten av medelklassen och såg konserten med Antony och Göteborgs symfoniorkester. Nu vet ni det, för när jag hoppar över Antony-konserter brukar det bli riksnyhet av det hela. "Crazy in Love" har förresten aldrig låtit så sorglig. Jag trodde jag var trött på den covern, att effekten av att höra den i Antonys tolkning hade tunnats ur, men nej.

Västerut

Sveriges piggaste festival eller irriterande att scenerna är utspridda över hela stan? Eller både och?

Snart får jag bilda mig en egen uppfattning. Ikväll börjar Way Out West, men jag anländer till Göteborg först imorgon och missar bland annat Sonjagon, El Perro Del Mar och Hajen (henne bör alla se här den 12 september).

Jag hoppas hinna med Bon Iver, Beirut, Grizzly Bear, Wilco, Antony & the Johnsons, Fever Ray, Vetiver, [ingenting], Chairlift, Vampire Weekend, Amadou et Mariam, My Bloody Valentine, Peter Broderick, Let's Wrestle, Skriet, David Sandström Overdrive, Deerhunter. Ja, en rejäl dos indie, helt enkelt. Och två blinda malier.

Men mest handlar det här för min del ändå om att se Grizzly Bear. Som spelar redan under mina första timmar på plats. Så vid femtiden på fredag kan jag mycket väl komma att känna mig nöjd, ha tappat sugen för hela grejen med en pigg festival med massa olika lokaler och få för mig att bara hänga i nåt öltält med plastmuggar, som vilken festival som helst.

Jag laddar upp för trängsel bland folk med plastmuggsöl genom att följa Cass McCombs när han, i videon till det en vän kallar ”sensommarens bästa tryckare”, lufsar fram på en stadsfestival någonstans. Jag får se till att skaffa en sån där jeansjacka.

Yo La Tengo följer mig i fallet

Yo La Tengo, Debaser Medis 1 november 2006

Det är väl inte bara jag som tänker på Yo La Tengo som ett lite snällare Sonic Youth? Inga uppstudsigheter, inga Kim Gordon-låtar, färre experiment, färre spelningar på muséer.

Fast den finns alltid där, Iras vilja att gå emot sitt snälla yttre och "rock out". En konsert med Yo La Tengo kan innehålla ungefär lika mycket desperat gitarrslängande som en med Sonic Youth. Eller nja, men ändå, en hel del gnissel.

Men sedan är Yo La Tengo tillbaka i något mjukt och ofta gulligt. Och hoppfullt. Jag tror verkligen på Yo La Tengo när de säger till mig att allt kommer bli bra. Deras cover av "By the Time It Gets Dark" är bättre än Sandy Dennys original. Och nya skivan "Popular Songs" inleds med den här, en ödesmättad, halvpsykedelisk låt som ändå är bland det mest tröstande jag hört i år:

Yo La Tengo - "Here to Fall" (2009)

Jag älskar att det han sjunger inte är att han kommer ta emot mig när jag faller, utan att han faller med mig.

Helt nya Mad Men

På söndag börjar tredje säsongen av "Mad Men".

För att ladda upp kan man här testa hur det skulle sett ut om man jobbade på Sterling Cooper. Extra allt skulle se ut som ovan. Nåja, kanske inte så likt, men det syns väl i alla fall vem som är vem av mig och Adrian...

Halländsk naturromantik

Jag såg "Man tänker sitt" i torsdags. En mer poetisk lillebror till "Farväl Falkenberg", som ju redan den var poetisk. Vi är i samma likriktande villaområde, skildrat i samma vackra foto och även nu med Erik Enocksons musik.

Och så är Jörgen Svensson med, han som i "Farväl Falkenberg" skulle starta cateringfirma. Nu spelar han en ensamstående pappa som räddar med sig sonen för att bada i en skogssjö mitt i natten, bort från altanfikandet hos föräldrarna, som inte ens låter honom ha egen nyckel, bort från klagomål när han byter blöjor på stormarknadens parkeringsplats.

Flyr till naturen gör de andra tre huvudpersonerna också. Och ja, de är alla fyra män, men det tror jag i de här fallet är irrelevant, de flyr inte från kvinnor och därför var det här mest goja. Men det är klart, man blev ju intresserad av var mamman till Jörgens barn var någonstans. Eller om Anders bor ensam i sitt hus, där han precis fått bygglov för en carport.

"Man tänker sitt" citerar Henry David Thoreau mer än en amerikansk high school-kille som tror att han är först i världen att upptäcka "Walden" och det var passande att visningen skedde under bar himmel på Kulturhusets tak. Men är verkligen räddningen att vända sig till naturen, bara för att den är begriplig och vacker? Är det inte bättre, kanske till och med enklare, att försöka hitta det begripliga i vardagen?

Fast på samma sätt som jag gillade "Farväl Falkenberg"även om jag själv inte känner huvudpersonernas längtan tillbaka till barndomen, så gillade jag "Man tänker sitt" trots att jag bara var glad när jag kom ner till Sergels torg. Och fick vara omgiven av höga hus.

John Hughes, vila i frid

Saker jag lärt mig på semestern #21

Att den osannolika duetten mellan Julio Iglesias och Willie Nelson, "To All the Girls I've Loved Before", inte är helt osannolik att få höra en tidig söndagslunch på ett hak i Köpenhamn.

Så avslutades min semester av Julio, han som startade den.

Saker jag lärt mig på semestern #20

Att min uppfattning av mina egna kunskaper i franska språket är så pass överdriven att jag tror att jag kommer orka ta mig igenom de fler än fyra hundra sidorna i Françoise Hardys självbiografi.

Saker jag lärt mig på semestern #19

Att "Sophie Marceau-regeln" fortfarande håller.

Det är inte möjligt att titta på en fransk magasinshylla utan att hennes nuna stirrar tillbaka på en från minst ett av omslagen. Hur kan ett så stort land ha så få kvinnliga kändisar? Eller är det att de har så fruktansvärt många kvinnomagasin?

Saker jag lärt mig på semestern #18

Att Auguste Rodins skulptur Tänkaren ska symbolisera tro på mänskligheten.

Jo, det stod så i en broschyr på Rodinmuséet i Paris. Knasigt. För mig har den alltid symboliserat att vissa frågor är eviga och att mänskligheten aldrig kommer kunna tänka sig fram till något svar. Att det är fruktlöst. Att det enda som kommer hända är att vi sitter med huvudet i händerna och grubblar. I evighet, frysta. Som statyn.

Men jag inser att den tanken har förstärkts av att Columbia University-exemplaret av Tänkaren förekommer i "Hannah och hennes systrar", innan Mickey går runt och windowshoppar bland religioner. Gee boy, den filmen går som en röd tråd genom hela min semester.

Saker jag lärt mig på semestern #17

Att man på Lissabons loppmarknad, Feira da Ladra ("tjuvarnas marknad"), kan komplettera sina inköp av billig piratkopierad porr med två Ken-dockor.

Lämpligt nog saknar dockorna kläder, olämpligt nog saknar de könsorgan.

Saker jag lärt mig på semestern #16

Att spårvagn 28 är bästa sättet att se Lissabon.

Den krumbuktar sig upp för kullar, in i gränder och ner för backar på ett sätt så att det är lätt att glömma att det här är kollektivtrafik, inte en åktur på tivoli. Bra att små tanter och farbröder kliver på och av med sina matkassar under turen, det händer ju sällan på flume ride.

Kontant kostar en resa 1,40 euro. När man nått ändhållplatsen är det värt att betala igen och åka hela vägen tillbaka.

Saker jag lärt mig på semestern #15

Att ett halvårs avhållsamhet från slentrianmässigt "Seinfeld"-tittande inte hjälpte, bara av att se Larry David i "Whatever Works" började jag ändå associerar allt runt omkring mig till "Seinfeld".

Jag besöker en borg påbörjad av morerna och kan bara tänka på hur George skriker "the Moops!" till pojken i bubblan.

Jag läser böcker av Richard Yates och tänker först bara på att det är mannen som skrivit det här är förebilden för Elaines bufflige far. Och att "The Easter Parade" nämns i "Hannah och hennes systrar", precis innan Julia Louis-Dreyfus dyker upp.

Sedan blir jag för upptagen med att identifiera mig med Frank Wheeler och Emily Grimes. Deppar ihop, vill mest ta en stadig drink, precis som dom gör mest hela tiden. Räddas av ett sms från en vän, som han valt att signera med "T-Bone". Jag inleder mitt svar med "Hej Coco".

Saker jag lärt mig på semestern #14

Att det på Lissabons flygplatstoaletter finns affischer om hur man bör tvätta händerna, med felaktig information.

Portugiserna anser att en handtvätt bör pågå minst 20 sekunder, men som Boris Yellnikoff i "Whatever Works" har lärt oss är ju tumregeln egentligen att man ska hinna sjunga "Happy Birthday" två gånger för att få bort alla bakterier.

I vilket tempo man sjunger verkar däremot inte spela någon roll för Boris.

Saker jag lärt mig på semestern #13

Att den verkliga konstanten i Woody Allens produktion inte är New York eller hanteringen av livets meningslöshet eller unga kvinnor som faller för äldre män, utan avskyn mot rockmusik.

Det mesta av nya "Whatever Works" känns igen från förut. Eller tja, senare, eftersom ursprungsmanuset skrevs för länge sedan. Bara att nämna allt som är gemensamt med "Hannah och hennes systrar" skulle ta ett tag: den äldre mannen som har en yngre flickvänslärjunge, komiskt misslyckade självmordsförsök, att världen är hemsk och alla kommer dö (inte i dag kanske, men NÅN GÅNG!) och att gamla larviga filmer är bästa botemedlet mot dödsångest.

En som jag antar oavsiktlig förändring är att livspessimissmen och klagandet låter mer osympatiskt ur Larry Davids mun än ur t.ex. Woody Allens och Max von Sydows i "Hannah och hennes systrar". Ändå är jag inte helt säker på att Allen vill få sagt att det bara är uttråkande med folk som klagar så här mycket på universums meningslöshet, oavsett hur sant det är att världen är obeskrivligt hemsk. Han är ju själv en av de klagande.

Men en form av klagande som Woody Allen inte på något sätt verkar tycka är uttråkande är att all rockmusik låter likadan och att den är förskräcklig.

I "Whatever Works" var killen som tog Melodie till en rockkonsert helt tydligt fel, det var inte bara nåt som Boris Yelnikoff hade fått henne att inbilla sig. Den hon faller för senare, han är välkammad. I "Hannah och hennes systrar" är det den kokainsnortande, misslyckade skådisen Holly som gillar rockmusik, och hon blir inte lycklig förrän hon slutar med knarket, ger upp skådiskarriären - och slutar lyssna på rockmusik. När hon helt enkelt vuxit upp, menar Woody Allen.

Saker jag lärt mig på semestern #12

Att "sarri" betyder blåbär på samiska.

Men det var nog inte det de portugisiska anarkisterna menade när de tog fram sprejburken. Kanske var de också förväntansfulla inför att se Olle Sarri i "Apan" i oktober?

Saker jag lärt mig på semestern #11

Att Scandic Ferrum i Kiruna har Sveriges bästa bastuutsikt

I alla fall om man gillar att svettas medan man tittar ut över en gruva.

Saker jag lärt mig på semestern #10

Att innan man packar ner två handskar till fjällturen, så bör man kontrollera att man fått med sig en för vardera hand, inte två högerhandskar.

Nej vänta, det var ju inte jag som lärde mig det, det var Tobbe.

Saker jag lärt mig på semestern # 9

Att årets Midlake, på det sätt som Fleet Foxes var förra årets Midlake, är Local Natives.

Local Natives - ”Cubism Dream” (2009)

De kommer från Kalifornien, sjunger stämmor, gillar CSN&Y, Animal Collective etc. Det enda chockerande med dem är att inte samtliga fem medlemmar har skägg.

Kanske är de inte tillräckligt bra för att bli en så stor crossoverframgång att till och med Stefan Thungren kommer gilla det, men ändå.

Saker jag lärt mig på semestern # 8

Att det finns kvinnor vars idé om en trevlig hemmakväll är att bli slagna med en tvål i en strumpa för att ha gömt undan sin knarksmugglande äkta makes genomblodiga skjorta.

Jag vet, man borde inte läsa kontaktannonser, men jag var väl understimulerad av Radio Krokoms dragspelsmusik och guldkorn som det här från DN tidigt i juli gjorde det värt besväret.

Saker jag lärt mig på semestern # 7

Att jag trots att jag trott att jag aldrig hört den förut kan sjunga med i Buzzcockslåten "Ever Fallen in Love (With Somebody You Shouldn't've)". Och att Gyllene Tider snott från den.

Och ni, titta på den där Gyllene Tider-länken. Det är som extramaterial från "De ofrivilliga".

Saker jag lärt mig på semestern # 6

Att även farfar hade roligt i sin ungdom. Det är han i mitten.

Saker jag lärt mig på semestern # 5

Att trots känslan av att ha åstadkommit något - och att ha varit med om något - när jag väl kom fram till slutet, så räcker det inte att läsa "Infinite Jest" bara en gång.

David Foster Wallace storverk, den tionde mest ordrika romanen på engelska (enligt den här listan), lämnar mig ingen ro. Vilka osäkerheter tänkte han skulle finnas kvar och vilka beror på att jag hunnit glömma någon viktig information? Det kanske var något som bara dök upp i en av hundratals fotnoter?

Nu blir det väl lite SPOILERS, men vad hände egentligen med Hal under hans sista år på ETA? Det känns som man först skulle luras att tro att han tog Madame Psychosis, men det måste väl ha varit the Zamizdat? Hur fick han i så fall tag på den, var den inte i lådan på Ennet House? Gick han alltså dit fler gånger? Och varför gav sig AFR på Trent Kite, men missade Gately? Går det över huvud taget att förstå på vilken sida Marathe var?

Saker jag lärt mig på semestern # 4

Att företaget JämtFrakt numera heter Reaxcer.

Jättebra. När man är i Jämtland och vill ha något fraktat, varför ska man då tänka på att ringa ett företag som heter JämtFrakt? Den första instinkten är ju ändå att tänka på ett företag som heter Reaxcer.

Tydligen var Reaxcer det vinnande förslaget i en tävling med över 200 förslag. Hur dåliga var dom andra?

Saker jag lärt mig på semestern # 3

Att Radio Krokom, en station som har ”Anna Anaconda” med Stefan Demert och Jeja Sundström på heavy rotation, även den kan spela bortglömda guldkorn:

Py Bäckman - ”Kristall” (1983)

Visst finns det något i den, om man bortser från hennes sätt att sjunga? Den borde platsa på Fredriks lista för ”gummrock”. Kan inte någon duglig person göra en re-edit?

Saker jag lärt mig på semestern # 2

Att skogsavverkning rakt över sjön är en större sak än man först kan tro.

När vi kom fram till jämtländska stugan och blickade ut över den välkända utsikten så var det något som förändrats. "Jaha, dom har huggit ner lite träd på andra sidan" konstaterade vi. Sedan var det inget mer med det. Till en början.

För jag insåg mer och mer att nu är utsikten förändrad. I decennier. För så länge tar det väl innan några träd hinner växa sig så höga igen. Vad kommer det göra för illusionen av att stugan ligger mitt i naturen? Det där kalhygget påminner om att det man åker till inte är orörd vildmark, ännu mer än vad man påminns av att se Ingegerds hus där på andra sidan. Det huset har ju alltid stått där, mitt bland granarna.

Men nu, avverkning, skogsindustri. Skogen står inte bara där, tyst och milsvid. Den ska användas till något. Precis som sjön, där vattennivån och temperaturen varierar beroende på hur mycket de släpper ut vid kraftverket. Så kraftverket har man alltid påmints om, vid varje iskallt morgondopp, men inte behövt se rakt framför sig varje dag. Kommer det påverka semesterkänslan att när man dricker sitt kaffe ständigt påminnas om att allt som pågår runt omkring - träden som växer och bäcken som fyller på sjön - i slutändan ska användas för att ge ekonomisk avkastning? Att man inte åkt bort från näringslivet, utan snarare hamnat mitt i det.

Saker jag lärt mig på semestern # 1

Att Julio Iglesias "Amor Amor Amor" är årets losskastningslåt på Olga. Den fick därmed inleda min semester.