Julkalendern sammanfattar 2009

2008 var det nyvalde Barack Obama, Fleet Foxes, Björn Gustafsson, Spotify, "Blind". Visst känns det som länge sen?

I morgon börjar Extra allt sammanfatta 2009 med en julkalender. Lite grann som Anna Ankas på Aftonbladet. Fast bara lite.

En sak per dag. Saker som gjorde vårt år, vare sig vi ville det eller inte. Vad tror ni det blir?

George & Randall

Det är ju inte helt filmfestivalmässigt att gå och se något amerikanskt som ändå kommer upp på bio förr eller senare. Varför slösa festivaltid? Nåja, jag var i alla fall inte för upptagen med att se filmstjärnefilmer för att hinna med "Dogtooth", den fantastiska grekiska film som vann Stockholm filmfestivals bronshäst.

Men allt kan inte vara grekiskt drama, ibland behövs filmer där förtexterna lovar George Clooney och Randall Poster. Tur då att Stockholms filmfestival hade två filmer med båda de namnen, Wes Andersons dockanimerade "The Fantastic Mr Fox" och Jason Reitmans flygbonussamlande "Up in the Air".

George Clooney behöver ingen presentation, jag hoppas att jag inte heller behöver försvara hans många glidiga, charmigt leende insatser, men Randall kanske ni inte tänkt på. Han är "musical supervisor" och har ordnat med musiken till alla Wes Andersons filmer, "I'm Not There", "I Shot Andy Warhol", "Zodiac", en del Ben Stiller-filmer och en massa mer. Han har lyft fram många bortglömda musikaliska skatter.

Wes Anderson är ju en regissör som bryr sig om musiken. Jag älskar scenen i "The Royal Tenenbaums" när Luke Wilson och Gwyneth Paltrow ligger i ett inomhustält och lyssnar på Rolling Stones "Between the Buttons"-album. Jag tror det är första, och enda, gången jag sett en film där de verkligen lyssnar på ett album, flera låtar i rad från samma skiva spelas i bakgrunden. Ett vardagligt sätt att lyssna på musik, men annars helt frånvarande i filmer. Underligt.

För en musiknörd finns det alltid mer att lyssna efter i Randall Posters musikval. Som en Elliott Smith-låt vid ett självmordsförsök ("The Royal Tenebaums"), musik av de bråkande Kinks-bröderna Davies i en film om bråkade bröder ("The Darjeeling Limited) eller musik av separerade artistparet Kate McGarrigle och Loudon Wainwright III i en film om separerande föräldrar ("The Squid and the Whale").

Wes och Randall har med Rolling Stones även i "Mr Fox" (den här gången "Street Fighting Man"). Dessutom två Beach Boys och en specialkomponerad banjolåt av och med Jarvis Cocker. I "Up in the Air" är det Crosby, Stills & Nash och återigen Elliott Smith. Och, i eftertexterna, en Graham Nash-demo från 1971.

För även om Randall Poster även har valt musik till filmer med 30- och 50-talsmiljöer så är det ändå alltid 70-talet han återvänder till. Även i en film som "Up in the Air" som utspelar sig i nutid.

Med Poster och Clooney vet man vad man får. I både "The Fantastic Mr Fox" och "Up in the Air" valde Poster 70-talspärlor, medan Clooney firade av sitt leende. Eller, i "Mr Fox" var det ju en rävdocka som firade av själva leendet, men ändå.

Inget nytt i "Metropia"

Sex år har det tagit att göra "Metropia". Att bygga upp ett dystert, regnigt, årstidslöst Europa år 2024. Att animera, visserligen i med hjälp av datorer, men ändå bildruta för bildruta.

Sex år av idogt arbete för 150 personer. Slit. Finansieringsproblem. Magsår. Borde man då inte utgått från ett bättre manus?

För oavsett om "Metropia" är en dystopi eller - som regissören Tarik Saleh sa när han blev intervjuad efter en visning i söndags på Stockholms filmfestival - en bild av världen vi redan lever i, så vill man ju få höra något man inte hört förut.

Det är snyggt gjort, men ingenting överraskar i "Metropia". Det är i princip "1984" utan nyspråk och med den eventuella udden riktad mot marknadskrafter. Vem som ska få asyl i Europa avgörs genom ett lekprogram på TV. Europas tunnelbanesystem är ihopkopplad, oklart varför, oklart om det ska anses bra eller dåligt. Alla är övervakade via sina tv-apparater. Dessutom säljs ett schampoo som tränger sig in i hjärnan och sänder en röst som berättar för dig hur du ska tycka. Huvudpersonen, en uttråkad man, en slav, en nobody, blir intresserad av en snygg kvinna och hamnar mitt i en uppgörelse som sträcker sig långt in i maktens centrum, yada yada.

Det unika är kanske att all den här tankekontrollen inte verkar ha något syfte. De rika knösusar som får övervakningen presenterad för sig verkar mest vilja se lite nakna bröst. Där har man möjligt något, ett tillägg till "1984", att de med makt till slut kommer utföra tankekontroll för tankekontrollens skull, för att det är möjligt.

Men det görs inte något särskild poäng av det. Det gjordes faktiskt ingen poäng över huvud taget. Så mycket arbete, så lite sagt.

Do you hear an angel?

Jag fick inte se Monsters of Folk i Filadelfiakyrkan i torsdags, för jag var i Malmö på EU-konferens. Så jag missade Jim James, men å andra sidan slapp jag ju Conor Oberst.

Jag får trösta mig med My Morning Jackets gästspel i gårdagens "American Dad". Observera att det troligen inte är en kunnig gitarrist som har animerat Jim James vänsterhand.

Film är bäst på bio

Eller i alla fall inte projicerad på buckliga isblock i kungsan. Samantha Mortons ansiktsuttryck syns inte riktigt. Hennes ansikte syns inte alls.

Were you looking for my reaction?

Supermix med Babyman och Kakan

El Mundo, Erstagatan 21, Stockholm. Onsdag kl. 19-00.

Bakom skivspelarna på Supermix hittar du Sara Martinsson, Fredrik Bergh och mig. Tillsammans spelar vi en smakfull blandning av folkrock för finsmakaren, halvobskyr långsamdisko och popmusik du läser om i morgondagens tidning.

Denna vecka gästas Supermix på El Mundo av Kakan Hermansson och Tobias Hansson (Locash, Cookie Jar etc.). Kakan och Tobbe kommer spela den glittrigaste r'n'b:n, mainstream country och väldigt dudiga hiphoplåtar.

Sara kommer göra sitt bästa för att bevisa för oss andra att hon inte hittar på när hon hävdar att banden på veckans topp-3 heter saker som Othello Woolf, Penguin Prison och Pina Chulada. Jag tänker spela gammal festmusik med Karen Carpenter och ny festmusik med Hot Chip. Fredrik låter sig inspireras av Matthew Burgess & Jolyon Greens samling Originals Vol. 4 och laddar upp med Hypertension och The Younger Half.


Kommande kvällar:
25/11 - Midlake-special. Smygpremiär för kommande skivan och utlottning av konsertbiljetter.
02/12 - Supermixtrion spelar musiken vi gillar bäst just nu.
09/12 - Gäst-DJ Emma Bates

PS: If he makes you feel like a Facebook-grupp, say oh oh oh

Gamla nyheter

Ibland avstår jag från att skriva om något på Extra allt för att det är för gammalt. Någon veckas fördröjning kan vara tillräckligt för att jag ska skita i att ta upp er dyrbara tid med något ni kanske redan visste.

Det känns till och med lite gammalt att nu på tisdagen kommentera en krönika från Aftonbladet i söndags. Men jag gör ett undantag, eftersom Markus Larsson i just den krönikan skriver om något som är FEM ÅR GAMMALT.

Och nej, det blir inte bättre av att han är helt öppen med att så lång tid har gått. Det blir heller inte bättre av att resten av utrymmet upptas av "Idol" och "Twilight" (som han - chock! - ogillar) och Springsteen (som han - chock and the E Street Band - gillar).

I was treated for it

Tindersticks - "Black Smoke" (2009)

When we're dancing

I gårdagens pop quiz var vi...

...och med "vi" menas den här gånget trägna laget Phil & Phil,

där jag fick hoppa in som vikarie.

Den 10 december är det vi som ställer frågorna.

Sakta ner

Adrian kommer till Supermix och pitchar ner maximalt. Det låter grymt.

Supermix med hela Extra allt

El Mundo, Erstagatan 21, Stockholm. Onsdag kl. 19-00.

Bakom skivspelarna på Supermix hittar du Sara Martinsson, Fredrik Bergh och mig. Tillsammans spelar vi en smakfull blandning av folkrock för finsmakaren, halvobskyr långsamdisko och popmusik du läser om i morgondagens tidning.

Den här gången vågar vi lova att det äntligen blir lite ordning på taktmixandet på El Mundo. Veckans gäst-DJ är ingen mindre än min Extra allt-kollega Adrian Nilsson (Mykonoz etc)!

Adrian är så populär på Supermix att han till och med givits ett smeknamn av Marcus i baren. Vad Marcus kallar Adrian och varför får ni reda på om ni beger er till Stockholms trevligaste bar onsdag kväll.

Adrian låter hälsa att han kommer spela musik av den goda sorten. En gnutta Marc Houle, Harmonia & Eno '76 och någon hit från Shackletons senaste skiva! Jag gör denna vecka ett försök att omfamna musikstilar man kan ge prefixet "blogg" och kommer därför kanske spela inte bara en utan flera The Twelves-remixar. Sara laddar för Pet Sounds Music Quiz på torsdag (som tre av fyra från veckans Supermix är med och arrangerar) med att spela en massa låtar som kommer att vara med där. Eller inte. Fredrik plockar för säkerhets skull med sig både Steely Dan och Carole King.

Nästa vecka:
18/11 - Gäst-DJ:s Tobias Hansson och Kakan Hermansson (Locash etc.)

PS: Försök taktmixa Facebook-gruppen om du kan!

Wear the Wild Things

I helgen kräktes en kompis på min "Where the Wild Things Are"-tröja.

Jag förlät ganska snabbt, för det var en av mina allra yngsta kompisar, fem månader gammal. Men ändå, tröjan luktade barnkräk och jag bytte till skjorta.

Nu ligger Max och vildingarna i smutskorgen. Hinner jag ens tvätta och ha den på mig igen innan jag ser Spike Jonze-filmen? Spelar det roll? Om filmen är bra, då kan jag bära tröjan med stolthet. Och om filmen är dålig, då kan jag bära tröjan som en supporter av Maurice Sendaks bok. Jag kan låtsas som att tröjan inte alls är kopplad till filmen, nej nej, det här är inte Hollywood-merch förklätt till barndomsnostalgi, det här ÄR barnnostalgi, det här är en originaltröja tryckt på sjuttiotalet och jag har alltid ägt den.

Fast kanske ska jag sluta helt att ha på mig så många barnsliga tröjor. Mupparna, Peanuts-gänget, vildingar. Är jag ett viljelöst barn som får kläder med gulliga tryck utvalda efter föräldrarnas barndomshangups? Med tillägget att jag är både barn och förälder på samma gång.

Nostalgi...

Det här är kul! Någon har slängt upp en blogg med gamla artiklar från Pop. Ja, den Pop, den gamla tidningen altså. Utan Pop ingen Extra allt tror jag man nog skulle kunna säga.

Read it and weep.

Blog music

Memory Tapes - "Green Knight" (2009)

Extra Allt Exclusive

Straight out of "Högmyrs-musik-pr-maskin" har vi fått lov att lägga upp Johan Borgert & Holy Madre's fin-fina låt "Hot om sex" och när det är bra så är vi inte sena med att låta oss bidra med goda tips!

Johan Borgert & Holy Madre - Hot om sex

Johan när en något speciell plats i min högst personliga musikhistoria från Scott med "superhitten" Skott ihjärtat, 1997, till när jag på min 23 (?) årsdag fick Borgert-boxen i present av Anders Neuman, barndomskompis med Johan Borgert. En box med 5 cd med demoinspelningar. Den boxen ligger fortfarande i mitt iTunesbibliotek trots att jag säkert har gått igenom 10 st datorbyten.

Många av de demoinspelningarna ligger idag uppe på Holy Madre's blogg. Ladda ner och begrunda!

Supermix #25

El Mundo, Erstagatan 21. Onsdag kl. 19-00.

Bakom skivspelarna på Supermix hittar du Sara Martinsson, Fredrik Bergh och mig. Tillsammans spelar vi en smakfull blandning av folkrock för finsmakaren, halvobskyr långsamdisko och popmusik du läser om i morgondagens tidning.

Till i kväll har Sara satt ihop en best of-samling med Niklas Strömstedts mest baleariska ögonblick. Fredrik tar med sig nya grejer från bland andra Yeasayer, Arthur Russell och Sambassadeur. Själv tänker jag spela musik med retrofuturistiska kvinnoröster.

Kommande kvällar:
11/11 - Gäst-DJ Adrian Nilsson (Mykonoz, Extra allt etc.)
18/11 - Gäst-DJ:s Tobias Hansson och Kakan Hermansson (Locash etc.)

PS: Körde på en Facebook-grupp och begravde den, nånstans vid en sjö

Róisín tillbaka

Róisín Murphy lade upp en ny singel på sin MySpace igår, "Orally Fixated". Och nja, det är i alla fall ingen omedelbar hit. Stökigt och bökigt, särskilt på slutet med ett gitarrsolo. Remixa!

Nutidstips om forntid

Om jag var en 17-åring som klickat på SvD:s musikquiz med rubriken ”Kommer du ihåg musikvärlden oktober 2009?” skulle jag nog bli ganska besviken när jag märkte att det inte behövdes kunskap om Muse, Markus Krunegård, Florence + the Machine, David Guetta, Lady Gaga, Trey Songz, Darin och annat som var aktuellt i oktober 2009, utan i stället om ett Bowiealbum från 1969, en musikalfilm från 1978, sjuttiotalsbandet Suicide och åttiotalssinglar av Kim Wilde och a-Ha.

I Strages hemstad

Jag tillbringar Halloween i den gamle gothen Fredrik Strages hemstad Linköping. I veckan hade Östgöta-Corren följt med hemvändaren till sitt bevarade pojkrum, komplett med "Batman Returns"-affisch och bilder på Kafka, Laura Palmer och annat som ansågs djupt på det tidiga 90-talet (ej på nätet).

Men stadens bokhandlare verkar inte bry sig så mycket om Strage. I den ena bokaffären vet man inte ens vem han är. "Fredrik vem?" frågar expediten innan han slår i datorn, som säger nej. I den andra affären har man "Strage txt", men gömd allra längst in, anonymt instucken i en hylla.

Kanske var bokhandlaren beredd att stöta sig med en bygdens son, som ändå troligen inte säljer så mycket, för att vårda relationen med en topplisteförfattare, Jan Guillou. I intervjun i Östgöta-Corren erkänner Fredrik Strage det verkliga skälet till att han ställde in sin medverkan vid en författarafton i hemstaden. Guillou skulle vara där och Strage var rädd att de fortfarande har en beef sedan Arn-grejen. Som tur var för Strage hade han en höggravid fru att använda som officiell ursäkt.