Collagenovell av bitar ur decenniets bästa låtar

I wasn't really looking for some more than some company on the dance floor. Girl, I didn't know you could get down like that. Like a monkey with a miniature cymbal, the joy of repetition really is in you.

Love is to share, mine is for you. Be a star and fall down somewhere next to me.

Oh, I'm scared of the middle place between light and nowhere. You think I'd leave your side, baby? You know me better than that.

Stop looking for answers in everyone's face. We are the innovators. They are the imitators.

I am yours now, so now I don't ever have to leave. Jag är inte mycket, inte mycket att titta på, men du kommer aldrig behöva ljuga igen.


...och med det: gott nytt år från Extra allt!

Sista nyåret

De som förlorar mest på det nya decenniet, det måste väl vara de som har tillverkat sådana här glasögon?

För ja, 2010-glasögon funkar ju, trots bristande symmetri.

Men sedan är det verkligen kört.

Julkalendern: Michael

Michael Jackson - "Little Christmas Tree" (1973)

Julkalendern: The xx

Den biografiska tolkningen av konstnärliga verk, det är väl något vi har försökt komma ifrån under 00-talet? Men med The xx debutalbum är det svårt att låta bli.

Jag kan inte hålla mig från att tänka att Romy Madley Croft och Oliver Sim sjunger om sig själva, om sitt eget förhållande. De sjunger ju i duett och i dialog och i stämmor och i kanon. De har sagt att de skrivit texterna tillsammans genom att skicka rader fram och tillbaka. Är de ihop? Har de varit? Kommer de bli?

Jag har inte läst något om hur det egentligen förhåller sig, om det över huvud taget förhåller sig. När jag såg dem spela i New York i oktober letade jag efter tecken. Kanske något ögonkast dem emellan vid någon särskild textrad, lite som när Stevie Nicks kramade Lindsey Buckingham under "Sara".

Men det var så mycket folk att det var kört att uppfatta subtiliteter. Några kramar var det inte tal om. Kanske tåflörtande, men det hade jag ingen chans att märka. Jag såg knappt huvudet på minsta medlemmen, nu avhoppade Baria Qureshi. (Märkte ni hur jag liksom så där i förbifarten lyckades få in ett "joråsatte, jag såg den kortlivade originaluppsättningen av the xx i New York i oktober '09..."?)

Den biografiska tolkningen spricker lite på att alla covers The xx har gjort passar in så väl bland de egna: Womack & Womacks "Teardrops", Aaliyahs "Hot Like Fire", Kylas "Do You Mind" och Candi Statons "You Got the Love", en coverremix på Florence + the Machines cover.

Allt handlar om kärlek, osäkerhet, åtrå, otrohet. Det är bilder i ritkol, torra och grå. The xx berättar lågmält och precist. Ibland får en stavelse ligga och vänta en stund innan den släpps ut.

Det här är inte bara årets popalbum, det är årets kärleksroman.

Julkalendern: Årets låtar

Begränsningar utmanar. Så utifrån det jämna talet 50 stycken, principen ett bidrag per artist och sedan tyvärr utifrån vad som finns på Spotify: här är årets låtar.

Julkalendern: Grisfebern

Årets doft är inte någon dyrbar parfym från något exklusivt modehus. Årets doft är handsprit. Den verkliga arbetsmiljörisken på mitt kontor har inte varit smittan, utan stanken av desinfektion.

Svininfluensan fick oss att göra helt nya saker. Vi började handsprita oss till och med på krogtoaletter. Som om man över huvud taget borde trängas i en bar om man vill undvika att få influensa.

En annan helt ny sak var att Jens Lekman fick plats på kvällstidningarnas löpsedlar, efter att han i juni skrivit i sin blogg om hur han fått svinet i Sydamerika. "Peoples eyes were kind but determined, they read 'Poor you, I really wish you all the best but if you come near me or my kid I will have to stab you with this plastic fork'."

Men en sak var precis som vanligt. Vi svenskar fick tillfälle att klaga på vårt välfärdssystem ("när kommer det där vaccinet egentligen?" och "köerna till sprutan var ju Sovjetlånga!") och samtidigt vara stolta över det ("i Frankrike, där har dom inte ens börjat vaccinera"). Den är väl i princip en nationaltradition, den schizofrenin. Mot den hjälper inga mängder handsprit.

Julkalendern: "Love the Night Away"

Julkalendern: Supermix

Det har blivit många onsdagskvällar på El Mundo i år. Ikväll avslutar vi Supermix-året med en lördagsspecial. Men förutom att klackarna är lite mer fast förankrade i taket så blir det nog ganska likt sig. Supermix har för mig varit - och är - rätt mycket en rad skivspisaraftnar. Vi själva och folk vi gillar har kommit och tagit med sig den musik de vill spela.

Adrian tog med sig Villalobos och techno, Kakan tog med sig Dixie Chicks och Steve Earle, Henrik tog med sig Doobie Brothers och Foreign Bond, etc. Den vanligaste frågan har varit "Vad är det här för band?", från oss och från intresserade bargäster.

Och ibland är svaren på den fråga lite svåra att tro på. Speciellt ofta när de kommit från Sara, som måste kolla i sina papper vad det där bandet som hon hittade i dag egentligen hette. Och nya band har i år hetat väldigt konstiga saker.

Jag har gjort ett försök att strukturera lite i floran, som en Linné för MySpace.

Hippieaktigt:
Wave Machines
Visions of trees
Volcano Choir
Yarn owl
Kindness

Hippieaktigt på svenska:
Kråkesölv
Skriet
Syket
Lugnet
Vidderna
Djuret
Hajen
Korallräven

Udda kombinationer:
Crystal Stilts
Dominant Legs
Egyptian Hip hop
Radiant Dragon
Rainbow Arabia
Neon Indian
Surfer Blood
Pink Skull
Spirit Spine
Death and Vanilla

Skämtsamt:
Monsters of Folk
Phenomenal Handclap Band
Meanderthals
Crêpes
Joy Orbison

Cleast Eatwood

Jo, alla de här namnen finns. Vilka har jag missat? Vi kan väl prata om det ikväll, på El Mundo. Det är ju en till anledning att komma dit. Att Johan Borgert spelar, det vet ni redan.

Julkalendern: Autotunes död?

Kommer vi kunna kommer minnas 2009 som året då autotunern slutligen dog som populärmusikgimmick? De två forna "Best of Both Worlds"- kollegorna Jay-Z och R. Kelly gör i alla fall sitt bästa på sina senaste singlar.

Jay-Z släpper ur sig syrligheter i "D.O.A (Death of Autotune)" om kollegor som sjunger för mycket. För att bevisa sin poäng nynnar han själv lite falskt.

Men R. Kelly visar också att man klarar sig utan autotune på "Echo". Det går lika bra att joddla. Likt ekot mellan alperna förväntas kvinnan sedan att besvara hans stön.

Vilken taktik - joddling eller falsknynnande - som fungerar bäst återstår att se. Själv gillar jag joddlandet.

Att använda sin arena

Jag erkänner att jag känner - och gillar - Per Perstrand, vilket ju spelar in, men den här Johan Croneman-texten är banne mig väldigt underlig vilken utgångspunkt man än har.

Julkalendern: El Perro Del Mar

Oavsett om det varit på MySpace, i iPoden, på Supermix, i min nya stereo, på Fasching, på Popaganda eller akustiskt i en skivbutik på Manhattan, så har den här alltid gripit tag i mig.

Årets svenska låt.

Jag önskar att den aldrig tog slut.

Julkalendern: Pengar man inte har

Ett inställt köp är också ett köp, som Lundell skulle ha sagt. Det har aldrig varit mer sant än 2009.

Det är ju lätt att säga att man ska köpa något med pengar man inte har. Ett sånt här "riktigt skitår" ansågs den inställningen så uppfriskande att även tokbud fick uppmärksamhet.

Det kan ju vara en skön stil, att ibland gapa efter för mycket. Framåtanda. Lite sisu. Etc. Och jag tror inte att Koenigsegg gav sig in i Saabaffären enbart för att få gratis PR för sitt företag. Helt gratis var ju ändå inte uppmärksamheten.

Han som skulle köpa The Pirate Bay, däremot, det var redan från början ett skämt. Det skulle inte gå.

Jag önskar att jag hade kunnat köra den stilen på Bergmanauktionerna. Jag ville ju verkligen köpa de där möblerna, den där stereon, sprattelgubben, Guldbaggen, för att inte tala om huset på Fårö. Jag behövde bara fixa pengarna först, men misslyckades. Kanske borde jag försökt hitta kinesisk finansiering?

Supermix julavslutning

El Mundo, Erstagatan 21, Stockholm. OBS! Lördag kl. 18-00.

Bakom skivspelarna på Supermix hittar du Sara Martinsson, Fredrik Bergh och mig. Tillsammans spelar vi en smakfull blandning av folkrock för finsmakaren, halvobskyr långsamdisko och popmusik du läser om i morgondagens tidning.

Supermix-året avslutas med en lördagsspecial. Vi plockar fram våra festligaste skivor och är glada för att vi inte behöver gå till jobbet dagen efter.

Som en extra julklapp är vi stolta att presentera en akustisk spelning med Johan Borgert och delar av hans Holy Madre.

Vi har följt Johan Borgert länge, ända sedan han var "Veckans babe" i Expressen Fredag, som sångare i Faluns indiestoltheter Scott. Sedan skrev han vackert bittert i "Känningar sen förr". Efter en utflykt till engelskan är han nu tillbaka på svenska, bland annat i nya singeln "Hot om sex", tidstypiskt smooth, men ännu mer typiskt Borgertsk.

Den 24 februari släpper Johan Borgert & Holy Madre skivan "Nu är jag ett as". På El Mundo kommer vi att få höra både nya och gamla låtar.

Senast vi tog paus lämnade vi er med en Spotify-lista. Det gör vi nu också, kolla här.

PS: All I want for Christmas is a Facebook-grupp med nya bilder från Supermixsäsongen.

Du och jag och Stephen Malkmus

Vi ses i Slottsskogen i augusti.

Julkalendern: Årets skivbolag

MP3-bloggen har ersatt skivbolag som indikator på bra musik. I stället för "ligger dom på Heavenly så är det i alla fall värt att provlyssna" så tänker man "läggs dom upp på Gorilla vs. Bear kan dom inte vara helt värdelösa".

Amerikanska skivbolaget Woodsist är ett undantag. I år har de släppt bland annat Ganglians, Kurt Vile, Real Estate och Woods, bolagschefen Jeremy Earls eget band. Woods b-sida "The Dark" är en av årets låtar för mig, men släpptes inte på Woodsist.

Woodsist levererar perfekt musik för oss som vill ha vårt solsken med en lagom dos skrän och brus. Eller som just Gorilla vs. Bear beskrev Real Estate: "vaguely tropical lo-fi beach pop".

Julkalendern: Bill Callahan

Bill Callahan - "All Thoughts Are Prey to Some Beast"

Julkalendern: Twitter

Årets Internet är antagligen Google Wave. Eller rättare sagt, det är antagligen nästa års Internet, men med tanke på att vi lever i det nextopiska samhället så är det därmed årets.

Än så länge är däremot de flesta kvar i stadiet "jaha, nu har jag fått min invite och skaffat Wave, men vad ska jag göra med det?" Så årets Internet får väl ändå sägas vara det stora genombrottet för Twitter.

Vid den här tiden förra året var de svenska Twitteranvändarna få, några månader senare var Twitter räddningen för de som hoppat över Facebook. Nu var de ikapp igen!

Bland årets Twitterhändelser märks stödet till de oppositionella i Iran, bl.a. uppmaningen att ställa in sin tidszon till Teheran, för att göra det svårare att spåra de som verkligen rapporterade därifrån. Hillary Clinton uppmuntrade twittrande, men erkände att hon "wouldn't know a Twitter from a tweeter".

För mig var årets Twitterhändelse en icke-händelse. Niklas Strömstedt skrev något om fåglar, jag svarade att han borde köra på dom och begrava dom, nånstans vid en sjö. Jag väntar fortfarande på hans reaktion.

Svensksspråkiga Twitter domineras av mediebranschen, så mycket att det kan kännas som ett privat sammanhang. Men akta dig för att använda ditt twittrande på samma sätt som din Facebook-status! Inte bara dina vänner läser, utan också Kjell Häglund. När du har deadlinepress och river ihop en krönika som han inte gillar kommer han använda ditt twittrande emot dig.

Julkalendern: Tigercity

Tigercity - "Mallory"

Julkalendern: Anti-sökordsoptimering

Så här gömmer man sig på Internet:

Bandnamn: Girls

Albumnamn: "Album"

Låttitel: "Lust for Life"

Julkalendern: Nya namn

• Herta Müller - Nobelpristagare i litteratur
• Anna Anka - lyxhustru
• Christian von Koenigsegg - bilman
• Anna Odell - mest omskrivna konstnär
• Freida Pinto - skådespelare ("Slumdog Millionaire")
• Erika Ascot - fejkad bloggare
• Adiam Dymott - sångare
• Erik Hassle - frisyr
• Sara Paborn - författare
• Susan Boyle - tant i brittiska "Idol"
• Mayer Hawthorne - soulsångare
• Mélanie Laurent - skådespelare ("Inglourious Basterds")
• Alden Ehrenreich - skådespelare ("Tetro")
• Andrew Wyatt - sångare i Miike Snow
• Morgan i Ullared

Julkalendern: Rävar på bio

Uppifrån och ned:
"Chaos reigns"-räven i "Antichrist"
Mr. Fox i "Fantastic Mr. Fox"
Megan Fox i "Transformers: De besegrades hämnd"

I musikvärlden var det mest andra djur, men vi fick åtminstone Marcus Joons band Korallräven (kända från Marcus Joons "året i övrigt"-spalt i Sonic).

Supermix med Oturs-Emma

El Mundo, Erstagatan 21, Stockholm. Onsdag kl. 19-00.

Bakom skivspelarna på Supermix hittar du Sara Martinsson, Fredrik Bergh och mig. Tillsammans spelar vi en smakfull blandning av folkrock för finsmakaren, halvobskyr långsamdisko och popmusik du läser om i morgondagens tidning.

Denna vecka gästas Supermix av Emma Bates, singelaktuell som Otur (förhandslyssna här). Enligt egen utsago är Emma en sucker för fransk house men även mera minimalt och elektroniskt.

Jag kommer köra Warpaint och fundera på om det är en massiv Björk-revival på gång. Sara vill spela nytt med Midlake, Animal Collective, Hot Chip och rysk electro med Taras 3000. Fredrik väger upp allt det nya med Big Star, Bandit och Barrabas.

Nästa vecka är det dags för stor säsongsfinal och då växlar Supermix tillfälligt från lill-lördag till stor-lördag. Julavslutning för Supermix på El Mundo lördagen den 19:e december.

PS: Om en svart katt korsar ens väg betyder det otur, men inte om man går med i Facebook-gruppen

Julkalendern: "Kjell" säsong 2

Björn Carlberg och Daniel Eskils har gjort den bästa svenska muppserien för vuxna någonsin i svensk tv. Men inte ens när "Kjell" i sin andra säsong flyttade från ZTV till SVT blev det särskilt mycket hubburuhubburu (som Kjell själv kanske skulle ha sagt).

"Kjell" har helt enkelt inte blivit den succé det förtjänar att bli. Men jag tror inte att Kjell skulle deppa ihop för det, det gjorde han inte ens när han blev vräkt. Utebliven framgång berör inte heller hans travtokiga mamma Birgitta eller hennes pojkvän Peter, som är hemlig agent, undercover som hockeytränare, tror han. De tar sig igenom allt, pratandes med sig själva, peppande sig framåt.

Som när Birgitta ser sig själv i badrumsspegeln: "Är jag värdig Peter? Jag är baske mig ett kap! Ett kap! Jag är som en myrslok i sängen! Jag tufsar, rufsar och flyger! Så röker jag också. Som en rökare."

Med sina dödfödda projekt och idiotiska optimism i aldrig sinande monologer är de karikatyrer av jobbiga människor som inte fattar nånting. Och samtidigt inspirerande förebilder. Fler borde tjafsa tillbaka när jobbiga leksaksfåglar ska hålla på och härmas.

Julkalendern: Fever Ray

Fever Ray - "Seven"

För att jag älskar låtar som nämner diskmaskinstabletter. För att jag älskar konserter som är som schamantillställningar. För att jag älskar laser. För att jag älskar Karin Dreijers röst.

Julkalendern: Konserter

Bradford Cox (Atlas Sound på Music Hall of Williamsburg, 21 oktober)

I kväll spelar Taken by Trees på Kägelbanan. Jag kommer nog inte vara där. Och det känns mindre jobbigt än förut. Det går inte en vecka utan en missad konsert i Stockholm, ibland är det flera samma kväll.

Konserter jag inte missade:
Frida Hyvönen på Dramaten, Morrissey på Manchester Apollo och Hovet, Lionlove på Pet Sounds Bar, The Zombies på Debedis, Lacrosse på Debaser Slussen, Lucksmiths på Debaser Slussen, Deerhunter på Way Out West, Hajen på Popaganda, Markus Krunegård och Mauro Scocco på Popaganda, Washed Out på Santo's Party House, Atlas Sound på Music Hall of Williamsburg, The xx på Apple Store Soho, Sonjagon på Släpp fångarna loss, Fever Ray på Way Out West, Fleetwood Mac på Globen, El Perro Del Mar på Fasching och Popaganda och Other Music, Grizzly Bear på Way Out West och Debedis.

Konserter jag missade:
Ariel Pink's Haunted Grafitti på Strand, Bear Quartet på Strand, Anna Järvinen på Strand, Nas på Way Out West, Loney Dear på Släpp fångarna loss, Bart Davenport på Landet, J. Tillman och Malcolm Middleton på Debaser Slussen, Girls på Debaser, Malcolm Middleton på Debeaser, Monsters of Folk på Filadelfiakyrkan, Markus Krungegård och Mauro Scocco på Cirkus.

Konsert min mamma gick på, men inte jag:
Bruce Springsteen på Stadion

Konsert min syster gick på, men inte jag:
U2 på Ullevi

Konsert en massa kompisar gick på, men inte jag:
Madonna på Ullevi

Konsert jag gav bort min biljett till:
Antony & the Johnsons på Cirkus

Konserter jag nästan missade:
ASS på Dieselverkstadens bibliotek, Broadcast på Music Hall of Williamsburg (för när vi kom dit hade Atlas Sound gjorts till huvudband och Broadcast till förband och skulle precis börja spela)

Konsert jag tyvärr inte missade:
Jonathan Johansson på Strand

Julkalendern: Femtio ord om verklighetens folk

Köksborden
"Där talar man om skolan, om hushållskassan, om de gamla föräldrarna, om hur det går på jobbet, när man skall få tid för varandra och om hur man skall pussla ihop nästa helg. Oftast har man över huvud taget inte tid att förhålla sig till alla konstigheter."
Göran Hägglund

Julkalendern: "Hold Time"

M. Ward "Hold Time"

Julkalendern: Grizzly Bear

Chris Taylor, Ed Droste, Daniel Rossen, Christopher Bear

"Veckatimest" var ett av årets mest hett efterlängtade album. Och det levde upp till förväntningarna. Bara det ger Grizzly Bear en plats i julkalendern. Men dessutom vill jag göra avbön för förra gången.

Det här är nämligen inte i första gången som Grizzly Bear är med i Extra allts julkalender. Jag skäms lite för att lägga in en länk, men... (skruvar obekvämt på mig) ...okejrå: läs här.

Det fel jag gjorde då, i december 2006 när jag hyllade förra albumet "Yellow House", var att påstå att Ed Droste var ledaren för Grizzly Bear. Även om jag sedan gjorde en poäng av att det som hördes på skivan var en grupp, så gav jag ändå bilden av att Grizzly Bear var Ed Droste med komp.

Kanske var det så någon gång från början, men alla som lyssnat på "Veckatimest" har hört hur det är nu för tiden. Alla som var på Debaser Medis förra veckan vet att de stod på rad på scenen, alla fyra i Grizzly Bear.

Många kan inte ta till sig musik skapad av grupper som ställer sig på rad. De måste ha ett enda (manligt) geni längst fram, gärna mentalsjukt eller substansberoende, annars blir de förvirrade och vet inte vem de ska begära autograf av. Därför kommer de aldrig att kunna greppa Grizzly Bear, att det spelar roll vad de gör alla fyra. På Debaser har de varsin mikrofon och de använder dem alla fyra för att prata med publiken.

Men de sjunger också. Och det är ju därför vi älskar dem. Vi och Beyoncé och Jay-Z.



Som bonus, en av årets bästa låtar:
Grizzly Bear - "Cheerleader"
Och som ytterligare bonus, en remix som inte är en av årets bästa, men däremot ny, för er som redan lyssnat er mätta på originalet:
Grizzly Bear - "Cheerleader" (Neon Indian 'Studio 6669' Remix)

Julkalendern: Spikmatta

"Camilla Läckbergs senaste är faktiskt riktigt bra!"

Supermix med Vampire Weekend-premiär

El Mundo, Erstagatan 21, Stockholm. Onsdag kl. 19-00.

Bakom skivspelarna på Supermix hittar du Sara Martinsson, Fredrik Bergh och mig. Tillsammans spelar vi en smakfull blandning av folkrock för finsmakaren, halvobskyr långsamdisko och popmusik du läser om i morgondagens tidning.

Inför veckans Supermix har vi lyckats övertala den eminente Magnus Högmyr att komma förbi El Mundo med ett alldeles rykande färskpressat ex av Vamipre Weekends kommande skiva "Contra". Vill du också tillbringa 40 minuter i populärkulturens absoluta framkant så ser du till att vara på plats till 19.00 då vi spelar upp skivan i sin helhet.

Resten av kvällen hjälper Magnus till med skivspelandet och enligt honom själv blir det elektriskt, eklektiskt och en och annan krautdänga. Och så lite Beach House, CFCF och T. Rex "Hot Love" på franska.

Kommande kvällar:
09/12 - Gäst-DJ Emma Bates
19/12 - OBS!! LÖRDAG! Julavslutning

PS: Who gives a fuck about a Facebook-grupp, I've seen those English dramas too

Julkalendern: Say oh, oh, oh!

Whitney Houston - "Million Dollar Bill" (Mike Simonetti Getting Stronger Edit)