torsdag, april 29

Omdesign?

Eller nej, jag tror vi struntar i att låta Extra allt bli så här webbretro.

Däremot så har Blogger bestämt sig för att från och med 1 maj inte längre stödja vår variant av bloggpublicering, med FTP. Vi ska försöka migrera allt, men blir det ett tillfälligt avbrott i helgen så vet ni vad det beror på.

tisdag, april 27

Supermix med Caribou-utlottning

Example

Supermix/El Mundo/Erstag.21/Onsdagar kl 19-24/Fri entré

På lördag spelar Caribou på Strand i Stockholm. Kommer du till Supermix den här veckan har du chansen att vinna såväl gruppens senaste skiva "Swim" som biljetter för dig och en kompis till helgens konsert.

DN På stan är lite väl optimistiska när de här skriver att Caribou kommer och spelar live på Erstagatan. Eller vänta, kanske blir det så? Bara den som är med oss hela kvällen kan vara riktigt säker på om Daniel Snaith dyker upp eller inte.

Förutom vår Caribou-special kan du förvänta dig nytt med Magic Numbers, The Drums och Navajo Bixby samt gammalt med The Roches, Etta James och Dennis Wilson (så klart särskilt från hans "Caribou sessions"). Kanske försöker vi även utvärdera "Fool's Day", den nya Blur-singeln. Är den möjligen bara en sämre kopia av "Coffee and TV"?

Och nu börjar det närma sig:
7/5: Deportees och Johan Borgert spelar live och Supermix spelar skivor tillsammans med Mykonos, Debaser Medis

PS: Här är vi på Facebook och här är vi på Twitter

No Kids

Det blir Caribou-special på veckans Supermix. Men nu sitter jag här och lyssnar om och om igen på några andra kanadensare. "At the Grove" med No Kids finns 22 minuter in i den här mixen av Tatti Persson.

Det är en enkel, anspråkslös låt som biter sig fast. Är det pianot, melankoliskt och tillbakalutat, som gör det? Eller det dämpade blåset?

Hur som helst, när den lilla gitarren kommer in, vid 24 minuter i mixen, då vill jag bara åka bil mitt i vårnatten och lyssna på "At the Grove". I flera mil.

måndag, april 26

Femtio ord

Example

Fantasilöst
Det som gnagde mig när jag vaknade var inte drömmens innehåll, utan bildspråket. Känslomässigt bagage symboliserades med just bagage, många väskor jag inte fick med på ett avgående tåg. Att jag var vilse yttrade sig i att jag irrade runt med en krångligt ihopvikt karta. Snälla undermedvetna, ansträng dig.

Saker jag skrivit

På Stadsmissionens hylla såg jag en roman av Sven Wollter. Förutom det allmänt deprimerande med en sådan boks existens påminde den mig om att jag aldrig skrivit någon roman.

Artiklar har jag skrivit. Noveller, visst, det har jag skrivit, publicerade noveller, till och med. I jobbet skriver jag propositionstext och förordningstext och interpellationssvar och annat officiellt. Och så har jag skrivit ett pilotavsnitt till en tv-serie, ett projekt som fortfarande till viss mån lever. Och som 11-åring skrev jag en ungdomsdeckare som refuserades, väldigt vänligt och uppmuntrande, av Wahlströms.

Men ingen hel roman från början till slut. Jag har inte ens haft chansen att bli refuserad. Kanske måste jag åka till Kalifornien och som skrivarstuga hyra ett hus av en tenor, som Caroline Hainer har gjort.

Så gick jag ut från Stadsmissionen. Och där på ett elskåp: affischen för en humorföreställning som jag varit med och spökskrivit. Jag vågar inte gå och se den, jag står inte för den, jag behöver faktiskt inte stå för den, men den finns där.

Sven Wollter har aldrig spökskrivit en humorföreställning, tänkte jag.

Sedan gick jag hem, googlade och upptäckte att den där boken av Sven Wollter, det var inte en roman, det var någon sorts självbiografi. Och han hade inte ens skrivit den ensam, utan tillsammans med en journalist.

Det är fortfarande noll-noll mellan mig och Sven.

söndag, april 25

Daft Punk i Globen

Example

Min mest bestående tanke från Bounce avskedsföreställning i Globen, som jag hamnade på i fredags, är inte något om alla som breakade och stod på en hand eller att det är kul med en avancerad show med studsmattor och flashmobs så att hela läktaren skakar, utan att det verkligen är sant det där som Fredrik brukar säga.

Att någon gång MÅSTE man verkligen se Daft Punk live.

När Bounce använde Kanye Wests "Stronger" och sedan Daft Punks "Harder, Better, Faster, Stronger" och "Technologic", då behövde ingen stå på en hand, inga flashmobs behövde ta över läktaren, ingen behövde ens göra danssteg. Det räckte att de gick, de marscherade i två rader åt varsitt håll, perfekt synkat, perfekt enkelt, och det var så snyggt.

Så även om det här var Bounce avskedsföreställning, kanske kan de göra masskoreografi till Daft Punks nästa turné? I det sammanhanget kommer det bli ännu bättre, för då följs inte "Technologic" av ett salsanummer.

lördag, april 24

"Var du med under chillwave-eran?"

Jag är ju rätt intresserad av innovativa namn på musikgenrer, men kan inte riktigt acceptera genrenamnet "chillwave". Det myntades här på skämt, men verkar ändå ha fått en del spridning.

Vi pratar här alltså ungefär om de Pitchforkband som Andres Lokko ondgjorde sig över har tagit över musikbloggarna, som mördarsniglar. Memory Tapes, Washed Out, Neon Indian, etc.

Det kallas också "glo-fi", som ju är ett trevligare begrepp och visar vad det handlar om, hemmainspelat, lågbudget, men med ambitioner att lysa. Men kan vi inte bara kalla det bloggpop?

Ariel Pink's Haunted Grafitti står längst fram bland de här banden. Det enda som håller "Round and Round" borta från titeln Årets Hittills Bästa Låt är ju att han inte överraskat oss. Efter "I Can't Hear My Eyes" förväntade vi oss inget mindre.

Och kan man inte bärga sig till Ariel Pinks album kommer i juni kan man lyssna på Wild Nothing, som jag har inte riktigt kunnat acceptera att Ariel Pink inte på något sätt är inblandad i. Idén är exakt samma, ljudbilden, Kate Bush-fascinationen. Men Wild Nothing verkar bara vara Jack Tatum.

Kalla det "chillwave", kalla det "glo fi" eller "bloggpop". Jag gillar det.

tisdag, april 20

Supermix med ordning återställd

Example

Supermix/El Mundo/Erstag.21/Onsdagar kl 19-24/Fri entré

Först och främst vill vi tacka Samuel och Veronica som, efter vad vi har hört, tog hand om förra veckans Supermix med den äran!

Den senaste tidens fina gästspel på Supermix har fört med sig att det är länge sedan vi själva spelade skivor på El Mundo. Det tänker vi ändra på den här veckan.

Vi har lurat flygförbudet och packat om väskorna med vårens finaste musik. Räkna med Matthew Herbert, Tracey Thorn, Victor Démé, No Kids, Bandjo och KZA, plus en väldig massa annat.


Dessutom:
7/5: Deportees och Johan Borgert spelar live och Supermix spelar skivor tillsammans med Mykonos, Debaser Medis

PS: Här är vi på Facebook och här är vi på Twitter

Helgen


Ungefär så här, som "It's a Mad, Mad, Mad, Mad World", har väl helgen varit, helgen under askmolnet. Många olika färdmedel har använts för att ta sig hemåt. Bussar, tåg, hyrbilar, hämtande svärföräldrar, färjor. Allt utom flygplan.

Tyvärr lyckades vi på vår krokiga 35-timmarsfärd hem från Paris inte träffa på Terry-Thomas.

Eller vänta, kanske var det tur. Ingen av våra medresenärer brast ju ut i någon monolog i stil med den om Amerikas fixering vid bröst. "I'll wager you anything you like, if American women stopped wearing brassiers, your whole national economy would COLLAPSE overnight!"

torsdag, april 15

Jag har dragit hit

Via Alainfinkielkrautrock. Och i motsats till tidigare kan man här välja att enbart titta på videon och strunta i musiken.

tisdag, april 13

Supermix med stammisar!

Example

Supermix/El Mundo/Erstag.21/Onsdagar kl 19-24/Fri entré

Vid ett så sällsynt tillfälle när vi alla tre lyckas få förhinder samma vecka känns det väldigt skönt att kunna ta in stamgäster som ersättare.

På veckans Supermix håller Samuel Petersson och Veronica Larsson i spakarna medan Supermixtrion samlar flygbonuspoäng i Europa. Vi tror det kan bli Springsteen, 90-talshiphop och en och annan powerpoprökare. Det kommer bli en fantastisk kväll!



Kommande kvällar:
7/5: Deportees och Johan Borgert spelar live och Supermix spelar skivor tillsammans med Mykonos, Debaser Medis

PS: Här är vi på Facebook och här är vi på Twitter

Man behöver inte titta...



...på den läskiga skräckfilmsvideon som San Fransicso-bandet The Sandwitches har gjort. Det är helt okej att bara lyssna på låten.